GIORGIO

I remember this so clearly in my mind: years ago I lived in Brighton, I moved there after I lived in London for several years.

I was feeling lost, all my certainties were gone one after the other and I had to start my life from scratches, again. One day they called me for an interview for a Manager position in a vintage shop.

Mi vestii bene, con una bella camicia e dei pantaloni anni 60, niente cravatta. Durante tutto il colloquio avevo l’impressione di tenere in pugno tutte e sei le persone che stavano esaminando la mia candidatura. Come ultima domanda del colloquio, l’Area Manager mi chiese : “ Come ti vedi tra dieci anni?”.

Non era la prima volta che mi veniva posta questa domanda durante un colloquio di lavoro. Respirai profondamente, immaginando cosa si aspettassero che io rispondessi.

Guardai negli occhi tutte sei le persone nella stanza, poi chiesi loro se potevo rispondere sinceramente…
Annuirono.

“La verità è – risposi – che non è possibile per nessuno immaginare cosa succederà tra dieci anni, o tra cinque, o tra qualche mese. La vita è imprevedibile ed il futuro in costante movimento. Abbiamo l’illusione di controllare le nostre vite ma in realtà basta un piccolo cambiamento, un’inezia, e tutto può muoversi nella direzione opposta a quella sperata.”

Qualche giorno dopo ricevetti un e-mail che diceva che avevano scartato la mia candidatura ma all’ultimo paragrafo c’era una postilla dell’area manager, che diceva “Nota personale, è stato un piacere incontrare un essere umano come te.”

Un anno dopo quel colloquio ho vissuto nuovamente a Londra, per poi tornare in Italia, trasferirmi in Svezia e dare inizio a qualcosa che ho sempre sognato: vivere la mia vita secondo le mie regole, con al mio fianco la ragazza che conobbi proprio a Brighton, e che cambiò per sempre la mia vita.

Giorgio

MARION ELEONORA

“När jag var 12 år gammal fick vi i skolan uppgiften att rita våra framtidsdrömmar. Jag ritade en luftballong och en paradisö. De symboliserade mina drömmar om ett liv på resande fot.”

Dagen då jag slutade skolan började jag direkt att planera min första långa resa – två månader av backpacking i Thailand. Många resor har det blivit efter det, mestadels i Asien. En period valde jag att lämna Sverige för att bo i Asien, närmare bestämt i Kina. Ett fantastiskt vackert och spännande land som jag varmt rekommenderar er att besöka.

För några år sedan bodde jag dock i den engelska kuststaden Brighton. Jag mötte en kväll en pojke på dansgolvet på en rockklubb. Det visade sig att han hade samma drömmar som mig – att leva för att resa, eller kanske snarare resa för att leva. Pojkens namn var Giorgio.

Han ville visa mig sin hemstad Bologna i Italien och sin gamla gulliga bubbla, så vi bestämde oss för att flytta dit i fem månader. Jag hade tidigare rest till Italien vid några tillfällen, dock hade jag aldrig besökt Bologna. Vi hade en fantastisk tid där då vi utforskade Italien på motorcykel, med hans omtalade bubbla och också i en luftballong.

Jag hade berättat för Giorgio alldeles i början när vi träffades, att jag hade en dröm sedan jag var liten att resa i en luftballong. En dag som jag aldrig kommer att glömma är dagen då Giorgio överraskade mig med en magisk färd i en regnbågsfärgad luftballong över den italienska landsbygden. Tänk om den 12-åriga lilla Marion Eleonora hade vetat det den där dagen i skolan då hon ritade sin luftballongsdröm.

När sommaren närmade sig valde vi att lämna Italien, och ta vårt lilla pick och pack till mitt hemland Sverige. Vi spenderade drygt tre månader där innan vi började vår första långa Dreamy Travel Story – ett fem månader långt äventyr på motorcykel i Vietnam, Kambodja och Laos.

Jag tror att en lång resa tillsammans som ett par kan leda till två helt olika scenarion. Antingen inser man att man inte passar ihop och går skilda vägar, eller så blir man mer sammansvetsade. Jag kände innan vår långa resa att Giorgio var min själsfrände, och fem månader tillsammans dygnet runt gav oss den gemensamma känslan att vi tillsammans alltid kommer att leva för att skapa vår Dreamy Travel Story.

Marion